Åh, min dukting!

Enso fick ju vara ensam hemma idag.. I hela 1½ timme.. Det längsta som han varit ensam hemma OCH DET HAR GåTT JÄTTE BRA! ;D wiiiie. Ett steg fram!

Hela huset är i välbehåll och inga olyckor inne! ;D yesyesyes. u make my day!

Och att när jag kom hem och möttes av en viftandesviftandes vovve, som gav bort minljoner pussar och nästintill bokstavligt talat hoppade upp i famnen på mig, gjorde ju inte att det kändes sämre! ;d


Men det kan tusan i mig inte vara lätt att va hund..
De ska klara sig själva och vara självständiga, samtidigt så vill man att de ska sakna en och vara beroende av en.
Man vill att de ska hitta på grejer själva och leka, men man vill också att de ska vara som ett par tofflor.




Kommentarer
Postat av: Sara

Åh, största utmaningen som finns, känns det som. Jag ska verkligen anstränga mig med ensamhetsträning nu inför nya lägenheten, men Texas blir tokig! Jag lämnade honom i soffan i vardagsrummet och gick till köket i någon minut. Han skrek som en stucken gris. Jag passade på att komma tillbaka när han tog en paus för att andas, men det kändes inte bra alls.

Gud vad duktig Enso var! Och du, såklart, som lyckats träna honom.

We still have a loooong way to go...

2009-11-10 @ 13:00:27
URL: http://lifewithtexas.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0